The Unforgiven
Metallica - Det säger väl allt? Ett bra band som
jag inte skulle kunna vara utan. Dom talar till mig.
Eller ja, drömma kan man ju...
Dagen D
Nu e man hemma igen :) Och ska jag vara ärlig
så saknar jag hammarn för en gångs skull. Jag
har haft den jätte trevligt och skojigt med sol och
bad dessa dagar. Okej, ibland har det varit lite
smådrygt men det jämnade ut sig eftersom det
var ett sådant drag på kvällarna. Man skulle ju
kunna tro att byn skulle vara död men det fanns
en hel del roligt folk:):)
Jag har även blivit ganska brun måste jag medge,
moahhaha:P:P Vill tillbaka och ränna på byn i detta
nu, menmen:P:P jag får klara mig eftersom
jag ändå ska dit nästa vecka. Sorry, men då lämnar
jag alla igen. Men eftersom jag känner mig drygare
än yes när jag sitter hemma i våran lägenhet utan att
se en själ och kunna vara ute i solen eftersom alla
är upptagna med att jobba eller att göra något annat
så ger jag mig av för att få lite färg och träffa folket och
gänget *hrmm* okej, där ljög jag:P
Förresten - allt känns som tusen knivhugg ibland.
Jag försvinner i mörkret. Jag vill försvinna men för
att senare dyka upp igen. Allt bara bränner, it feels
like fire under my skin.
Snart ger jag upp med att vara den jag är..
It seems that I still have some tears to shed....
Imorrn - Fan, vad ska Therese hitta på då? Tror jag
skulle träffa Maria och gå på stan, får ringa och höra
med henne senare eller imöra.
Fick för övrigt ett ganska konstigt samtal nyss av
någon kille (tror jag)..
Han: Hallå, jag är på pissoaren!!!
Jag: Okeeej.
Han: Kom hit.
Jag: Vem är det?
Han: Din värsta morsa. Kom till pissoaren.
Jag: Okej, kommer nu..
Eller inte...