Little things makes lifes to hard
Therese har blivit en stor flikka nu:D En efterlängtad dag med vänner, tårta och lite presenter och med ett viftande ID-kort..haha, nej men vi var ute och försökte fiska upp en bra krog men vi fick nöja oss med svensson och en drink (närmare bestämt en äcklig cider) men det fick duga eftersom det var ju sällskapet som var det mest viktiga-->Maria :) Vi snackade om allt mellan himmel och jord o det är så skönt att avlägsna en från alla tankar som man bär med sig hela tiden. Så vi båda fick oss en tankeställare. Vi lovade varandra att bygga upp våra självförtroenden och det blir nog en ganska lång och kurvig väg innan man är klar med det .. men jag ska faktiskt försöka. Så har iallafall någon blivit nöjd, nämligen mig själv!
Dagen D
Vaknade av att telefonen ringde (tror att jag allvarligt talat kommer dra ut
sladden till den någon gång) ..men egentligen så var det lika bra för jag
skulle till njurunda, ett presentpaket som jag fick:D Det var väldigt efterlängtat
och nu ska jag försöka sköta mig så gott det går. Och gällande var det var så var det..SPA.
Sedan bär det av hemåt alldeles röd i fejjan, men vill man vara fin så får man lida pin..:P tyvärr tyvärr.
sedan så var Jennie här som skulle beställa ett par biljetter..
Sen stack my parents and sis till stugan och jag blev lämnad kvar i den just nu
ganska trista lägenheten. Men som tur var träffade jag Thomas fram tills jag satte
mig här och kände mig lite allmänt datanörd aktig. Dessutom känner jag mig
hungrig fastän jag käkat alltför mycket godis och tårta. ugh.
Mitt liv passerar i gåtor och varje fråga är något mitt hjärta har svar på..eller?!
Vad har egentligen hänt med mitt gitarrspelande? Det var så oerhört längesedan
jag bara drömde mig bort med gitarren i famnen speladandes med
metallicas nothing else matters ..jag saknar det lite och det känns som en dröm
jag haft plötsligt har försvunnit även fast jag vill, verkligen vill spela.
Då kanske ni frågar mig varför jag bara inte börjar igen? Men vart finns tiden,
allt går så fort och jag har knappt tid med mina intressen längre..
Och fotokursen är slut på skolan så vad ska jag göra av det?
Vem vill köpa mig en duglig kamera? Vem vill att det intresset också ska fösvinna?
Men det går inte, det finns alltid där och jag vill så gärna ha en kamera.
Men skulle jag ha tid? japp, det skulle alltid finnas tid men så sade jag med
gitarren dessutom och allt bara faller i samman i samma veva när det känns
som om jag byggs upp på nytt. Det är en komplicerad tanke, som inte ens borde få nämnas.
Och jag ska sluta svamla. Jag ska. Men den dagen har inte kommit ännu.
All you need is love heter det, men är det verkligen så?
I detta nu så ska jag följa John Lennons råd och inte backa
efter bekymmer som möter mig på vägen. Jag ska vara
här och nu.
Jag vet inte varför men Sonata Arctica får mig att må bra.
Jag kan spegla mitt liv i deras låtar och jag ska fortsätta
att lyssna på dem untils the last drops falls.
Over and Out / Carpe Diem
Dagen D
Vaknade av att telefonen ringde (tror att jag allvarligt talat kommer dra ut
sladden till den någon gång) ..men egentligen så var det lika bra för jag
skulle till njurunda, ett presentpaket som jag fick:D Det var väldigt efterlängtat
och nu ska jag försöka sköta mig så gott det går. Och gällande var det var så var det..SPA.
Sedan bär det av hemåt alldeles röd i fejjan, men vill man vara fin så får man lida pin..:P tyvärr tyvärr.
sedan så var Jennie här som skulle beställa ett par biljetter..
Sen stack my parents and sis till stugan och jag blev lämnad kvar i den just nu
ganska trista lägenheten. Men som tur var träffade jag Thomas fram tills jag satte
mig här och kände mig lite allmänt datanörd aktig. Dessutom känner jag mig
hungrig fastän jag käkat alltför mycket godis och tårta. ugh.
Mitt liv passerar i gåtor och varje fråga är något mitt hjärta har svar på..eller?!
Vad har egentligen hänt med mitt gitarrspelande? Det var så oerhört längesedan
jag bara drömde mig bort med gitarren i famnen speladandes med
metallicas nothing else matters ..jag saknar det lite och det känns som en dröm
jag haft plötsligt har försvunnit även fast jag vill, verkligen vill spela.
Då kanske ni frågar mig varför jag bara inte börjar igen? Men vart finns tiden,
allt går så fort och jag har knappt tid med mina intressen längre..
Och fotokursen är slut på skolan så vad ska jag göra av det?
Vem vill köpa mig en duglig kamera? Vem vill att det intresset också ska fösvinna?
Men det går inte, det finns alltid där och jag vill så gärna ha en kamera.
Men skulle jag ha tid? japp, det skulle alltid finnas tid men så sade jag med
gitarren dessutom och allt bara faller i samman i samma veva när det känns
som om jag byggs upp på nytt. Det är en komplicerad tanke, som inte ens borde få nämnas.
Och jag ska sluta svamla. Jag ska. Men den dagen har inte kommit ännu.
All you need is love heter det, men är det verkligen så?
I detta nu så ska jag följa John Lennons råd och inte backa
efter bekymmer som möter mig på vägen. Jag ska vara
här och nu.
Jag vet inte varför men Sonata Arctica får mig att må bra.
Jag kan spegla mitt liv i deras låtar och jag ska fortsätta
att lyssna på dem untils the last drops falls.
Over and Out / Carpe Diem
Kommentarer
Trackback